· Cookies ·
Menu
EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) är en form av psykoterapi som används för att behandla obehag som är förknippat med traumatiska minnen. Terapin går ut på att återuppleva ett specifikt minne medan man följer en rörelse med blicken, som exempelvis en terapeuts händer från sida-till-sida. Målet är att reducera känslomässig laddning av minnet och bearbeta det på ett mer effektivt sätt. EMDR är en kontroversiell behandling och är inte en universellt accepterad form av traumabehandling, men har visat sig effektiv för vissa patienter.
Trots flertalet studier som indikerar att metoden fungerar för vissa patienter, har metoden varit kontroversiell sedan den introducerades 1987. Ingen universellt accepterad teori har framförts för att förklara hur sidledes ögonrörelser är viktiga för behandlingen. Dessutom visar inte forskning att EMDR är bättre än klassiska former av traumafokuserad KBT med exponering. Enligt Socialstyrelsen bör alltid traumafokuserad KBT, t ex Prolonged Exposure, erbjudas innan man testar EMDR¹.
EMDR utvecklades ursprungligen som en individuell behandling för personer med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), men har sedan använts i behandlingen av många andra psykiatriska diagnoser. Till exempel används metoden för att behandla andra ångestsyndrom, inklusive paniksyndrom, depression, dissociativa störningar, ätstörningar, tvångssyndrom och vissa personlighetsstörningar.
För att vara en lämplig kandidat för EMDR-terapi måste patienten kunna tolerera ett visst känslomässigt obehag och inte ha en tendens att stänga av sig känslomässigt eller bli för lätt överväldigad av sina känslor. Patienter bör också besitta tillräckliga kognitiva förmågor för att kunna bearbeta sina minnen.
En individuell behandling brukar bestå av 6 till 12 sessioner, vanligtvis en eller två gånger i veckan, även om vissa personer kan behöva färre sessioner. I början av en terapin så hjälper terapeuten patienten att besluta vilka tidigare erfarenheter som kommer att vara fokus för behandlingen. Terapeuten uppmuntrar sedan patienten till att ta fram de obehagliga minnesbilderna genom att be patienten att visualisera eller uppleva tankar, känslor eller kroppskänslor relaterade till händelsen. När en minnesbild sedan har “aktiverats” så administrerar terapeuten den bilateral visuella stimulansen som ofta innebär att terapeuten rör sina händer från sida-till-sida. Under sessionen så bedömer terapeuten nivån av känslomässigt obehag. Sessionerna avslutas när patienten känner sig säker och hanterbart lugn. Terapeuten uppmuntrar och leder också patienten i att bearbeta de känslor och tankar som kommer upp under sessionen. Patienten får också instruktioner om hur man hanterar obehagliga tankar och känslor mellan sessionerna. Efterföljande sessioner börjar alltid med en bedömning av minnen som kan ha uppstått efter en föregående behandling.
EMDR bygger teoretiskt på Adaptive Information Processing (AIP), en modell som beskriver hur en obehaglig minnesbild lagras i hjärnan. Antagandet är att tidigare traumatiska erfarenheter fortfarande orsakar obehag eftersom att de inte bearbetats ordentligt, och när sådana minnen aktiveras i nutid, så framkallar de samma känslor, tankar och fysiska känslor som den ursprungliga upplevelsen.
Trots bevis för att metoden fungerar, har ingen evidens till hur den fungerar framförts. Faktum är att studier har ifrågasatt om ögonrörelser är nödvändiga för proceduren, och föreslår att det verkliga arbetet med att desentisera sig till traumatiska minnen åstadkoms genom att minnas, bemöta och bearbeta obehagliga minnen under ledning av en skicklig terapeut – det vill säga det man utför i traumafokuserad exponeringsbehandling.
Vissa menar dock att de sidledes ögonrörelserna är centrala – dessa lugnar den rädsloaktivering som sker när ett traumatiskt minne väckts. Ett fåtal studier visar att en nedreglering sker i amygdala, med sidledes ögonrörelser jämfört med utan.
EMDR är en kontroversiell behandling och det finns en debatt bland forskare om dess effektivitet. Trots flera studier som visar att metoden fungerar för vissa patienter, är det inte en universellt accepterad form av behandling. Socialstyrelsen rekommenderar traumafokuserad KBT framför EMDR för diagnosen PTSD.
För att vara en lämplig kandidat för EMDR-terapi måste patienten kunna tolerera ett visst känslomässigt obehag och inte ha en tendens att stänga av sig känslomässigt eller bli för lätt överväldigad av sina känslor. Patienter bör också ha tillräckliga kognitiva förmågor för att kunna bearbeta sina minnen.
EMDR bör inte ersätta andra former av beprövad behandling, såsom kognitiv beteendeterapi. Det är viktigt att alltid diskutera med en professionell för att avgöra vilken behandlingsform som är mest lämplig för enskilda patienter och deras specifika behov. Enligt Socialstyrelsen bör alltid traumafokuserad KBT, som exempelvis Prolonged Exposure, erbjudas innan man testar EMDR.
EMDR är generellt sett en säker behandlingsform. Emellertid kan terapin leda till ökat känslomässigt obehag under terapin. Det är viktigt att ha en erfaren och kvalificerad terapeut som leder terapin för att säkerställa säkerhet och effektivitet.
EMDR är generellt sett en säker behandlingsform, men det är viktigt att notera att det kan leda till viss ökad känslomässig stress under terapin. Patienter kan uppleva återupplevande av obehagliga minnen, ökad ångest eller oro, och fysiska reaktioner såsom hjärtklappning eller svettningar. Dessa biverkningar brukar vara tillfälliga och ens mående förbättras vanligtvis efter terapin.
Det är viktigt att patienten har en erfaren och kvalificerad terapeut som leder terapin, och att terapeuten följer manual och säkerhetsrutiner för att minimera risken för biverkningar.
Om patienten upplever allvarliga eller varaktiga biverkningar, såsom ångest som inte förbättras eller förvärrats, eller andra psykiska eller fysiska symtom, så bör man omedelbart kontakta sin terapeut eller en annan 1177 för vidare rådgivning och stöd.
· Cookies ·
© Psykologi.se 2024