· Cookies ·
Menu
För rådgivning, ring 1177
Prolonged Exposure (PE) är en evidensbaserad psykologisk behandling för personer som lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Behandlingen innefattar gradvis exponering för traumat genom att personen pratar om traumatiska händelser och konfronterar situationer, platser eller personer som personen undvikit efter traumat. Under PE lär sig patienten att hantera de känslor som är kopplade till traumat och att skapa ett nytt, mer realistiskt narrativ kring händelsen. Forskning visar att PE är en mycket effektiv behandling för PTSD. Enligt Socialstyrelsen är det också PE som ska prioriteras för behandling av PTSD i Sverige¹.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykiatrisk diagnos som kan uppstå efter en traumatisk händelse. Symtomen inkluderar bland annat flashbacks, mardrömmar, intensiv ångest och undvikande av känslor, tankar, situationer eller personer som påminner om traumat. PTSD kan påverka en persons förmåga att fungera i vardagen och skapa problem i relationer och arbete. Det finns flera olika behandlingsmetoder för PTSD, och en av de mest effektiva är Prolonged Exposure (PE). En annan behandlingsmetod, som ger liknande resultat, är EMDR.
PE är en form av psykologisk behandling som är utformad för att hjälpa personer med PTSD att gradvis exponera sig för det trauma som ligger bakom sjukdomen. Behandlingen innebär att personen talar om traumatiska händelser och besöker/exponerar sig för situationer, platser och personer som personen börjat undvika efter traumat. PE utförs ofta i form av 8 till 15 sessioner under en 8-12 veckors period och innefattar både de individuella sessionerna med terapeuten och uppgifter som patienten utför mellan sessionerna.
Under PE lär sig patienten att hantera de känslor som är kopplade till traumat. Genom att gradvis utsättas för traumatiska minnen och situationer får personen möjlighet att bearbeta händelsen på ett mer adaptivt sätt. Patienten lär sig också att skapa ett nytt, mer realistiskt narrativ kring händelsen och integrera traumat i sin livshistoria, även fast detta på senare tid inte bedöms vara det viktigaste för att bli frisk från PTSD.
PE består av flera olika komponenter som syftar till att hjälpa personen att gradvis exponera sig för traumatiska minnen och situationer, platser eller personer för att bearbeta dem på ett adaptivt sätt. Nedan beskrivs några av de centrala komponenterna i PE:
I början av behandlingen får patienten information om PTSD, dess symtom och behandling. Patienten får lära sig om teorin om emotionell bearbetning och hur PE kan hjälpa dem att bearbeta traumatiska minnen.
Imaginativ exponering är en komponent av PE som används för att bearbeta traumatiska minnen. Under imaginativ exponering ber terapeuten personen att tänka på och beskriva detaljerat en traumatisk händelse, vilket kan inkludera sensorisk information såsom syn-, ljud- och doftupplevelser. Terapeuten hjälper sedan personen att upprepa beskrivningen av traumat flera gånger under sessionen, med målet att gradvis minska känslomässiga reaktioner som ångest och rädsla kopplade till minnena.
En viktig del av imaginativ exponering är att personen gradvis exponeras för allt mer detaljerade och levande minnesbilder. Till exempel kan terapeuten börja med att be personen att beskriva en övergripande beskrivning av traumat, och sedan be personen att fokusera på mer specifika detaljer som ljud och dofter.
Genom att gradvis exponeras för traumatiska minnen på detta sätt, kan personen lära sig att hantera känslor och tankar på ett mer adaptivt sätt. Terapeuten hjälper personen att tolka traumat på ett annat sätt och skapa ett nytt narrativ kring händelsen.
Det är viktigt att notera att imaginativ exponering utförs i en trygg och kontrollerad miljö med stöd från en utbildad behandlare.
In-vivo exponering är en annan komponent av Prolonged Exposure (PE) som används för att gradvis exponera sig för situationer eller platser som är kopplade till traumatiska minnen.
In-vivo exponering skiljer sig från imaginativ exponering genom att det innebär att personen utsätter sig för faktiska situationer och stimuli i den verkliga världen, istället för att tänka på traumatiska händelser. Detta gör att personen kan uppleva situationerna och stimuli på ett mer levande sätt, vilket kan hjälpa till att minska rädsla, vigilans och undvikande beteenden.
In-vivo exponering sker gradvis, där personen börjar med att exponera sig för situationer eller stimuli som är mindre utmanande för att sedan gradvis öka svårighetsgraden. Till exempel kan en person som lider av PTSD efter en bilolycka börja med att titta på bilder av bilar och sedan gradvis utsätta sig för att sitta i en bil, köra en kort sträcka och så vidare.
Under in-vivo exponering får personen stöd och feedback från behandlaren, som hjälper personen att hantera känslorna av ångest, rädsla och motstånd. Behandlaren hjälper också personen att tolka traumat på ett annat sätt och skapa ett nytt narrativ kring händelsen.
Det är viktigt att notera att in-vivo exponering utförs i en trygg och kontrollerad miljö med stöd från en utbildad terapeut.
Under PE tränar personen på att använda andningsövningar för att hantera ångest som kan uppstå under exponeringen. Genom att andas medvetet och långsamt kan personen hjälpa kroppen att slappna av och hantera känslor av ångest.
Mellan sessionerna får personen olika hemuppgifter att utföra, såsom att lyssna på inspelningar av traumatiska händelser (imaginativ exponering) eller besöka platser som är kopplade till traumat (in-vivo exponering). Syftet med dessa uppgifter är att personen gradvis ska vänja sig vid att hantera de traumatiska minnena och situationerna utan att undvika dem.
PE-behandling utförs ofta under 8-15 sessioner under en period på 8-12 veckor. Behandlaren hjälper personen att planera och genomföra de olika komponenterna i behandlingen på ett strukturerat sätt för att gradvis öka personens förmåga att hantera traumatiska minnen och situationer.
Teoring kring emotionell bearbetning (emotional processing theory) är en central teori som ligger till grund för Prolonged Exposure (PE). Teorin utgår ifrån att personer med PTSD har svårt att bearbeta och integrera traumatiska minnen på ett adaptivt sätt. Istället för att bearbeta traumatiska minnen som en del av den vardagliga, normala processen att integrera nya erfarenheter i ens livshistoria, förblir vissa traumatiska minnen starka och ofta oföränderliga.
Enligt teorin är det den känslomässiga upplevelsen av ett trauma som är avgörande för PTSD-symtom. När en person utsätts för en traumatisk händelse skapas en kognitiv representation av händelsen, som inkluderar sensorisk information, emotionella upplevelser och tankar. Vid PTSD kan dessa minnesrepresentationer förbli otillgängliga för bearbetning på grund av höga emotionella påslag och stress, undvikande av trauma-relaterade stimuli (såsom platser, situationer eller personer) eller andra faktorer.
Emotionell bearbetning i PE syftar till att öka möjligheten för personen att bearbeta traumatiska minnen och på så sätt minska PTSD-symtomen. Genom att gradvis utsätta personen för de traumatiska minnena och situationerna i en trygg och kontrollerad miljö, kan personen lära sig att hantera och bearbeta känslor och tankar på ett mer adaptivt sätt.
I PE fokuserar terapeuten på att hjälpa personen att identifiera, utforska och konfrontera de traumatiska minnena. Terapeuten kan använda olika tekniker för att öka personens emotionella engagemang i de traumatiska minnena, inklusive att be personen att berätta detaljer om traumatiska händelser och att besöka platser som är kopplade till traumat. Terapeuten hjälper också personen att tolka traumat på ett annat sätt och skapa ett nytt narrativ kring händelsen.
”Emotionell bearbetning vid PTSD” heter också den svenska översättningen av “Prolonged exposure therapy for PTSD” av Edna Foa, och den utgör det material en terapeut behöver för att genomföra en Prolonged Exposure behandling.
Forskning visar att PE är en mycket effektiv behandling för PTSD. En meta-analys av 22 studier visade att PE var mer effektivt än placebo eller ingen behandling, och att det var minst lika effektivt som andra evidensbaserade behandlingsmetoder för PTSD². En annan studie visade att PE var effektivt för patienter med PTSD som hade ett pågående alkohol- eller drogberoende³.
PE är en relativt kortvarig behandling och kräver en utbildad psykolog som kan hjälpa patienten att hantera det emotionella påslag och eventuell stress som kan uppstå under behandlingen. För personer med PTSD som är redo att söka hjälp, kan PE vara en mycket effektiv behandlingsmetod.
Prolonged Exposure (PE) är en lämplig behandlingsmetod för personer med PTSD. Vanliga typer av trauma som behandlas med PE inkluderar krigstrauma, sexuella övergrepp, olyckor och naturkatastrofer. PE kan också vara effektivt för personer med PTSD efter en traumatisk händelse som till exempel en bilolycka eller ett rån.
Prolonged Exposure (PE) är en intensiv behandling som kan orsaka tillfälliga biverkningar som trötthet, huvudvärk och känslomässiga påslag. Det är vanligt att patienten känner sig trött efter sessionerna, men det är viktigt att inte ge upp. De flesta biverkningarna av PE är temporära och går över efter en kort tid.
Det är vanligt att känna sig mer stressad eller upprörd efter en Prolonged Exposure session, men det är ofta en del av behandlingen. Att bearbeta traumatiska minnen kan vara känslomässigt utmanande, men det hjälper också till att minska symtomen på lång sikt. Det är viktigt att diskutera eventuell oro eller rädsla med sin terapeut under behandlingen.
Ja, Prolonged Exposure (PE) kan kombineras med andra behandlingsmetoder för PTSD, såsom medicinering och avslappning. Det är viktigt att diskutera eventuella mediciner med sin läkare och att arbeta med en terapeut för att skapa en individuell behandlingsplan.
Prolonged Exposure (PE) behandling kan vara utmanande, men det brukar ofta hjälpa till att minska symtomen på lång sikt. För att veta om man är redo för PE-behandling bör man först genomgå en utredning med en psykolog, psykoterapeut eller läkare. Det är också viktigt att vara motiverad och redo att hantera de känslomässiga utmaningar som kan uppstå under behandlingen.
· Cookies ·
© Psykologi.se 2024