© Psykologi.se 2023
Meny
För omedelbar rådgivning, ring 1177
Psykos är ett psykiatriskt tillstånd som påverkar en persons tankeprocesser, perception, känslor och beteende. Personer som upplever psykos har ofta svårt att skilja mellan verklighet och fantasi, vilket kan resultera i hallucinationer, vanföreställningar och störningar i tänkande och kommunikation. Psykotiska episoder kan vara övergående eller långvariga och kan variera i svårighetsgrad.
Psykos påverkar inte bara den drabbade personen utan även deras familj, vänner och samhälle. Det är ett komplext tillstånd som kan ha en mängd olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, miljöfaktorer och neurobiologiska faktorer.
Det är viktigt att förstå att psykos inte är en sjukdom i sig, utan snarare en samling av symtom som kan förekomma i samband med olika psykiatriska tillstånd, såsom schizofreni, schizoaffektiv störning och bipolär sjukdom. Psykotiska symtom kan också utlösas av substansmissbruk, medicinska tillstånd eller svår stress.
Tidig upptäckt och behandling av psykos är avgörande för att förbättra prognosen och livskvaliteten för drabbade individer. Genom att öka medvetenheten om psykos och förstå de faktorer som bidrar till dess utveckling kan vi arbeta för att förebygga, behandla och stödja de som drabbas av detta tillstånd.
Psykos kan yttra sig på många olika sätt och innefattar ett brett spektrum av symtom. Dessa symtom kan delas in i tre huvudkategorier: positiva, negativa och kognitiva symtom
Positiva symtom är de symtom som ”läggs till” en individs upplevelse av verkligheten och innefattar hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar.
Negativa symptom är funktioner eller förmågor som ”tas ifrån” en persons normala beteende och känsloliv. De kan innefatta avtrubbad affekt, anhedoni, avolition, och socialt tillbakadragande.
Kognitiva symptom är förändringar av kognitiva funktioner som påverkar en persons förmåga att fungera effektivt i vardagen. Kognitiva symtom kan vara mer subtila än positiva och negativa symtom, men de påverkar ofta livskvaliteten avsevärt. Kognitiva symptom kan innefatta:
Det är viktigt att notera att symtomens svårighetsgrad och kombination kan variera avsevärt mellan individer som upplever psykos. Vissa personer kan ha mestadels positiva symptom, medan andra kan ha en kombination av positiva, negativa och kognitiva symptom. Förståelse av dessa symtom och hur de påverkar den drabbade personen är avgörande för att erbjuda effektiv behandling och stöd.
Psykos kan bero på en rad olika faktorer, och dess orsaker och riskfaktorer är inte helt förstådda. Den nuvarande forskningen pekar på en interaktion mellan genetiska, miljömässiga och neurobiologiska faktorer som bidragande orsaker till utvecklingen av psykotiska symtom (Sullivan et al., 2003; van Os et al., 2010).
Forskning tyder på att genetik spelar en betydande roll i utvecklingen av psykos(Sullivan et al., 2003). Släktingar till personer med schizofreni eller andra psykotiska tillstånd löper en ökad risk att utveckla dessa tillstånd jämfört med gemene man (Gottesman, 1991). Även om det inte finns en enskild ”psykos”-gen, har forskare identifierat flera genetiska varianter som tycks öka sårbarheten för psykotiska tillstånd (Schizophrenia Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium, 2014). Det är dock viktigt att betona att genetiska faktorer inte är den enda orsaken till psykos – miljöfaktorer spelar också en viktig roll (van Os et al., 2010).
Miljöfaktorer kan bidra till utvecklingen av psykos genom att påverka hjärnans funktion och struktur (van Os et al., 2010). Vissa miljöfaktorer som har kopplats till ökad risk för psykos inkluderar:
Forskning har visat att neurobiologiska förändringar kan vara inblandade i utvecklingen av psykotiska symtom (Abi-Dargham, 2004; Coyle et al., 2003; van Erp et al., 2016; Khandaker et al., 2015). Några av dessa förändringar inkluderar:
Det är viktigt att förstå att psykos sannolikt är resultatet av en komplex interaktion mellan genetiska, miljömässiga och neurobiologiska faktorer, snarare än av en enda bakomliggande orsak (van Os et al., 2010). Att studera dessa faktorer och deras inverkan på psykos kan leda till bättre förebyggande strategier, tidig upptäckt och effektivare behandlingar för personer som drabbas av psykotiska tillstånd.
Psykos kan manifestera sig på olika sätt och vara en del av flera olika psykiatriska tillstånd. Här är några av de vanligaste psykotiska tillstånden:
Schizofreni är en kronisk och allvarlig psykisk diagnos som kännetecknas av psykotiska symtom, kognitiva nedsättningar och beteendeproblem. Schizofreni drabbar cirka 1% av befolkningen och debuterar oftast i ung vuxen ålder (Saha et al, 2005). För att diagnostisera schizofreni måste de psykotiska symtomen vara närvarande i minst sex månader, och personen måste även uppleva nedsatt funktion i vardagen (American Psychiatric Association, 2013).
Schizoaffektivt syndrom är en psykiatrisk diagnos som innefattar både psykotiska symtom (som vid schizofreni) och affektiva symtom (såsom mani och depression). För att diagnostisera schizoaffektivt syndrom måste både psykotiska och affektiva symtom vara närvarande under en stor del av sjukdomsperioden, och psykotiska symtom måste också förekomma i perioder utan affektiva symtom (American Psychiatric Association, 2013).
Bipolär sjukdom är en affektiv diagnos som kännetecknas av episoder av mani (förhöjt eller irritabelt stämningsläge) och depression. Psykotiska symtom kan förekomma hos vissa personer med bipolär sjukdom, oftast under maniska eller depressiva episoder. När psykotiska symtom är närvarande, kallas det ”bipolär sjukdom med psykotiska drag” (American Psychiatric Association, 2013).
Depression är en vanlig psykiatrisk diagnos som kännetecknas av ihållande lågt stämningsläge, minskat intresse eller glädje i aktiviteter, och andra symtom som påverkar tankar, känslor och beteende. I vissa fall kan personer med depression också uppleva psykotiska symtom, såsom vanföreställningar och hallucinationer. När detta inträffar, kallas tillståndet ”depression med psykotiska symtom” (American Psychiatric Association, 2013).
Droginducerad psykos innebär att psykotiska symtom uppkommer som en direkt följd av användning eller missbruk av vissa substanser, såsom cannabis, amfetamin, kokain, hallucinogener eller alkohol. Dessa psykotiska symtom är oftast övergående och försvinner när substansen inte längre används, men i vissa fall kan de leda till ett bestående psykotisk tillstånd (American Psychiatric Association, 2013).
Organisk psykos är en term som används för att beskriva psykotiska symtom som orsakas av en medicinsk sjukdom eller en skada i hjärnan. Exempel på sådana medicinska tillstånd inkluderar neurologiska sjukdomar (t.ex. parkinsons sjukdom, multipel skleros, hjärntumörer), metabola störningar (t.ex. hypoglykemi, hypotyreos), infektioner (t.ex. encefalit, HIV) och autoimmuna sjukdomar (t.ex. systemisk lupus erythematosus). Behandling av den underliggande sjukdomen eller skadan kan ofta bidra till att lindra eller eliminera psykotiska symtom (American Psychiatric Association, 2013).
Det är viktigt att betona att psykotiska symtom kan förekomma i flera olika psykiatriska tillstånd och att de kräver en noggrann utredning och diagnos för att säkerställa korrekt behandling. Beroende på den specifika diagnosen kan behandlingen för psykotiska tillstånd inkludera en kombination av medicinering (t.ex. antipsykotiska läkemedel), psykoterapi, stödgrupper och rehabiliteringsprogram.
För att diagnostisera och utreda psykotiska tillstånd krävs en noggrann och systematisk process. Diagnostiska kriterier och bedömningsmetoder som används för att utreda psykotiska tillstånd inkluderar DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition) och ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th Revision). Dessa verktyg hjälper kliniker att ställa korrekta diagnoser baserat på specifika symptom och kriterier.
Utredning av psykos kan variera beroende på vårdgivare och lokala riktlinjer, men följande steg följs ofta i Sverige när en patient utreds för psykos:
Genom att följa denna utredningsprocess kan vårdgivare säkerställa att patienter med psykotiska symtom får korrekt diagnos och anpassad behandling för deras individuella behov. En noggrann och omfattande utredning är avgörande för att säkerställa att patienter får bästa möjliga vård och att eventuella komorbida tillstånd eller faktorer som kan påverka patientens hälsa och återhämtning identifieras och hanteras. När utredningen är avslutad och en diagnos fastställts, kan behandlingen planeras utifrån patientens specifika behov och förutsättningar.
Slutligen är det viktigt att påpeka att en tidig upptäckt och behandling av psykotiska störningar är avgörande för att minska lidande och förbättra prognosen för drabbade individer. Att utbilda allmänheten och vårdpersonal om tecken och symtom på psykotiska störningar kan bidra till att fler personer får tillgång till rätt vård och behandling i ett tidigt skede.
Att behandla psykos innebär ofta en kombination av farmakologiska och psykoterapeutiska metoder för att hantera symtomen och förbättra livskvaliteten för de drabbade personerna och deras familjer.
Antipsykotiska läkemedel är det mest använda i behandlingen av psykotiska tillstånd. Dessa läkemedel hjälper till att minska positiva symtom som hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar. Antipsykotika kan delas in i två huvudkategorier: typiska antipsykotika och atypiska antipsykotika.
Typiska antipsykotika, såsom haloperidol och klorpromazin, var de första antipsykotiska läkemedlen som utvecklades. De verkar huvudsakligen genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan.
Atypiska antipsykotika, såsom risperidon, olanzapin och aripiprazol, utvecklades senare och är nu vanligare. De har en mer komplex mekanism som påverkar både dopamin- och serotoninreceptorer och har visat sig vara lika effektiva som de typiska antipsykotika men med färre biverkningar.
Förutom antipsykotiska läkemedel kan andra läkemedel användas för att behandla komorbida symtom eller sjukdomar, såsom ångest, depression, sömnstörningar och bipolär sjukdom. Exempel inkluderar antidepressiva-, ångestdämpande- och sömnläkemedel.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en evidensbaserad psykoterapeutisk metod som har visat sig vara effektiv för att hjälpa personer med psykotiska symtom att hantera sina symtom. KBT för psykos fokuserar på att hjälpa individer att identifiera och utmana negativa tankemönster, utveckla copingstrategier och förbättra sociala färdigheter.
Familjeinterventioner innebär att involvera familjemedlemmar eller närstående i behandlingsprocessen. Dessa program kan inkludera psykoedukation, kommunikations- och problemlösningsträning samt stöd för att hantera stress och påfrestningar som kan förekomma i samband med att leva med en person med psykotiska symtom.
Psykoedukation innebär att ge patienter och deras familjer information och kunskap om psykotiska tillstånd, symtom, behandlingar och copingstrategier. Målet är att öka förståelsen för sjukdomen och hjälpa individer och deras närstående att hantera de utmaningar som kommer med en psykossjukdom.
Social färdighetsträning är en viktig del av behandlingen för personer med psykotiska tillstånd, eftersom dessa tillstånd ofta kan påverka deras förmåga att interagera och kommunicera med andra. Social färdighetsträning innebär att lära sig och öva på olika sociala färdigheter, såsom att inleda och upprätthålla konversationer, tolka icke-verbala signaler och hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.
Sammanfattningsvis är behandlingen av psykos vanligtvis en kombination av farmakologiska och psykoterapeutiska metoder som syftar till att minska symtomen och förbättra livskvaliteten för personer med psykotiska störningar och deras familjer. Behandlingsplaner skräddarsys för varje individ och kan inkludera en blandning av antipsykotiska läkemedel, andra mediciner för att behandla komorbida symtom eller sjukdomar, samt olika psykoterapeutiska metoder som KBT, familjeinterventioner, psykoedukation och social färdighetsträning.
Att hantera psykos på lång sikt innebär att arbeta med att förbättra livskvaliteten och stödja en person med psykotiska tillstånd i att uppnå sina mål och önskningar. Detta inkluderar att förebygga återfall, erbjuda stöd för närstående och hjälpa personer med psykotiska tillstånd att fortsätta delta i arbete och utbildning.
Återfall är vanliga vid psykotiska tillstånd, och det är viktigt att vidta åtgärder för att minska risken för återfall. Detta kan innebära att följa en individuell behandlingsplan som inkluderar läkemedelsbehandling, regelbundna läkarbesök och psykoterapi. Förebyggande strategier kan också innebära att lära sig att känna igen tidiga tecken på försämring och att ha en plan för hur man ska hantera dessa situationer.
Närstående till personer med psykotiska tillstånd spelar en avgörande roll i att stötta deras återhämtning och hantera psykosen på lång sikt. Det är viktigt att närstående får adekvat stöd och utbildning om psykos och dess behandling. Familjeinterventioner och psykoedukation kan hjälpa närstående att förstå sjukdomen och lära sig effektiva kommunikations- och problemlösningsfärdigheter.
Att arbeta eller studera är en viktig del av återhämtningen för personer med psykotiska tillstånd. Studier har visat att personer som är engagerade i meningsfulla aktiviteter, såsom arbete och utbildning, har en bättre livskvalitet och lägre risk för återfall (Bond et al, 2008). Det kan vara nödvändigt med anpassningar och stöd på arbetsplatsen eller i utbildningssammanhang för att underlätta för personer med psykotiska tillstånd att delta i dessa aktiviteter.
Sammantaget är hantering av psykos på lång sikt en process som innebär att arbeta aktivt med att förebygga återfall, stödja närstående och främja deltagande i arbete och utbildning. Genom att följa en individuell behandlingsplan och engagera sig i stödjande terapier och anpassningar kan personer med psykotiska tillstånd uppnå en förbättrad livskvalitet och hopp om en ljusare framtid.
Forskning inom psykos är ett aktivt och snabbt växande område som strävar efter att förbättra vår förståelse för sjukdomens underliggande mekanismer och utveckla effektivare behandlingsstrategier. Här är några aktuella forskningsområden och framsteg inom psykos:
Sammanfattningsvis fortsätter forskningen inom psykos att expandera vår förståelse för sjukdomen och leda till framsteg inom diagnostik, behandling och stöd. Genom att följa dessa framsteg kan vi hoppas på att förbättra livet för dem som drabbas.
Psykotiska tillstånd kan vara extremt utmanande, både för de drabbade och deras närstående. Det är viktigt att vi strävar efter att öka medvetenheten om dessa tillstånd, minska stigmat och förbättra tillgången till behandling och stöd. Framstegen inom forskningen, såväl som utvecklingen av nya behandlingsmetoder, ger hopp om att vi kan förbättra livskvaliteten och prognosen för dem som drabbas av psykos.
Att hantera psykos på lång sikt innebär att fokusera på förebyggande av återfall, stöd till närstående och engagemang i meningsfulla aktiviteter, såsom arbete och utbildning. Genom att arbeta tillsammans med vårdteamet och anpassa behandlingsplaner efter individens behov kan personer med psykotiska störningar och deras familjer förhoppningsvis hitta en väg framåt och leva ett meningsfullt och givande liv.
Det är viktigt att fortsätta följa den senaste forskningen och de framsteg som görs inom området för att säkerställa att människor får bästa möjliga vård och stöd. Samtidigt är det avgörande att vi som samhälle arbetar för att skapa en inkluderande och förstående miljö där personer med psykotiska tillstånd kan känna sig välkomna, stödda och respekterade.
Med fortsatta insatser och samarbete mellan forskare, vårdgivare, patienter och deras familjer, kan vi hoppas på att göra betydande framsteg i kampen mot psykotiska tillstånd och bidra till att förbättra livet för de drabbade och deras närstående.
Psykos är ett psykiatriskt tillstånd där en person har svårt att skilja mellan verklighet och sina egna tankar eller uppfattningar. Det kan innebära hallucinationer, vanföreställningar och förändrad tänkande eller beteende.
Längden på en psykos varierar beroende på orsaken och behandlingen. Det kan vara kortvarigt, några dagar till veckor, eller mer långvarigt om det inte behandlas adekvat.
Diagnos av psykos ställs vanligtvis av en psykiatriker eller psykolog, som bedömer personens symtom och beteende, tar anamnes och använder diagnostiska kriterier från DSM-5 eller ICD-10.
Psykos innebär att en person upplever en förlorad kontakt med verkligheten, vilket kan leda till hallucinationer, vanföreställningar och förändringar i tänkande eller beteende.
Orsakerna till psykos kan vara genetiska, miljömässiga, psykologiska eller biologiska. Det kan också utlösas av stress, droger, alkohol, sömnbrist eller underliggande medicinska tillstånd.
En psykos kan kännas förvirrande, skrämmande och överväldigande. Personen kan uppleva starka känslor, hallucinationer och vanföreställningar som kan vara mycket verkliga och övertygande för dem.
Vid psykos är det förändringar i hjärnans kemi och funktion, inklusive obalans i signalsubstanser som dopamin och serotonin, samt förändringar i hjärnans struktur och kopplingar.
Psykos kan utlösas av en rad faktorer, inklusive genetiska predispositioner, miljömässiga faktorer, stress, droganvändning, alkohol, sömnbrist och underliggande medicinska tillstånd.
Psykos är ett övergripande begrepp som beskriver symtomen där en person förlorar kontakten med verkligheten. Schizofreni är ett specifikt psykotisk tillstånd som innebär långvariga och återkommande psykotiska episoder samt negativa symtom som emotionell avtrubbning och brist på motivation.
Det är viktigt att erbjuda stöd och förståelse, uppmuntra personen att söka professionell hjälp och följa behandlingsplanen. Behandling kan inkludera medicinering, psykoterapi och socialt stöd. Närstående kan också dra nytta av att lära sig om psykos och delta i familjeinterventioner och psykoedukation.
© Psykologi.se 2023