© Psykologi.se 2026
Holism är ett begrepp som belyser vikten av att se helheten snarare än att endast analysera enskilda delar. Ordet härstammar från det grekiska ordet ”holos,” som betyder ”hel” eller ”odelad”. Termen introducerades av Jan Smuts, en sydafrikansk filosof, författare och statsman, genom hans bok Holism and Evolution (1926). Smuts menade att helheter existerar på en nivå som är svår eller omöjlig att förstå om vi reducerar dessa till enbart deras beståndsdelar.
Ända sedan begreppet myntades har det haft ett brett genomslag och applicerats inom en mängd ämnesområden, från medicin och psykologi till fysik och samhällsvetenskap. Grundtanken bakom holismen är dock densamma i alla discipliner: helhetens egenskaper är större och annorlunda än summan av dess delar.
I centrum för holistiskt tänkande finner vi övertygelsen att delarnas betydelse och funktion påverkas av helheten. Om vi exempelvis betraktar ett mänskligt ansikte, finns det ögon, en näsa och en mun – men det är interaktionen och harmonin som skapar ett igenkännbart och unikt ansikte. Holistiskt tänkande är därmed inte bara en fråga om att samla delar till en helhet, utan också om att förstå hur delarna påverkar varandra inom ett större sammanhang.
Ett tydligt exempel hittar vi inom medicin. Istället för att se ett fysiskt hälsoproblem som ett isolerat symptom söker en holistiskt inriktad läkare att förstå hur kroppens, miljöns och även ”själens” samverkan kan bidra till ohälsa eller välmående.
Inom psykologi och psykiatri har holismen en historisk betydelse, särskilt genom forskare som Adolf Meyer-Abich, Kurt Goldstein och Abraham Maslow. Dessa tänkare betonade vikten av att förstå individer utifrån hela deras livskontext, inklusive biologiska, sociala och psykologiska faktorer.
Kurt Goldstein, till exempel, utvecklade teorier kring hjärnans holistiska funktion. Han observerade att hjärnskador ofta påverkade patientens förmåga att skapa och samordna helheter snarare än enskilda funktioner i isolering. Detta synsätt fick stor betydelse inom neuropsykologi och personlighetspsykologi.
Maslow, å sin sida, är känd för sin behovshierarki, en modell som också kan ses som holistisk. I modellen framställs människans behov som en sammanhängande ordning, där kroppsliga och existentiella dimensioner vävs samman till en helhet.
I alternativmedicin används ibland termen ”holistisk hälsa” för att beskriva en ansats där hela individen ses. Här behandlas ohälsa (psykisk som fysisk) som resultatet av en obalans mellan de olika ”delfunktionerna” i kropp och sinne, snarare än att isolera problem till specifika symptom eller organ. Många metoder inom alternativmedicin – såsom akupunktur och yoga – har som mål att återställa balans och harmoni i kroppen som helhet.
Holism och systemteori delar vissa beröringspunkter, såsom idén att helheten är mer än endast summan av dess delar. Men det finns viktiga skillnader mellan de två. Inom systemteori betraktas delarna som självständiga enheter som kan analyseras och förstås oberoende av systemet de ingår i, även om deras funktion påverkas av dynamiken i helheten.
Holismen går längre och hävdar att delarna inte kan förstås utan hänsyn till helheten – delarnas grundläggande funktion, egenskaper och syften formas av helheten. Till exempel kan en cell i kroppen inte förstås endast genom att analysera dess molekylära struktur; den måste också betraktas utifrån sin roll och samverkan inom organismen.
En holistisk ansats inom inlärning och utbildning förespråkar att man utgår från helheten innan man går in på detaljerna. Om eleven, till exempel, ska lära sig om gravitation kan det vara mer pedagogiskt att först förklara dess övergripande betydelse – hur den påverkar planeter, havens tidvatten och vårt dagliga liv – innan man går in på den matematiska formeln.
Detta perspektiv står i kontrast till reduktionistiska tillvägagångssätt, där detaljerna först dissekeras och analyseras separat innan de sätts ihop till en förståelse för helheten. För ”holister” är det dock helheten och sammanhanget som ger mening åt detaljerna.
Trots att holism ofta lyfts fram som en ”helhetssyn,” är det inte samma sak som att se olika aspekter som separata delar att summera. Ett missförstånd kan t ex vara att beskriva människan som en samling kroppsliga, mentala, sociala och existentiella behov som löper sida vid sida. Detta sätt att se på holism är faktiskt motsatsen eftersom den inte uppmärksammar hur dessa behov samverkar och är beroende av varandra i en enhetlig helhet.
© Psykologi.se 2026