© Psykologi.se 2026

Ett narrativ är en berättelse eller ett strukturerat berättande, en term som används både inom vardagligt språk och i vetenskapliga sammanhang. Narrativet kan avse en följd av händelser som knyts samman till en historia, men också den subjektiva meningsskapande processen där vi förstår och tolkar världen genom berättelser. Detta gör termen särskilt central inom psykologi och socialt arbete.
Narrativ som begrepp fick sitt första breda genomslag inom psykologin på 1980-talet. Här betonades hur språk och berättelser formar vårt sätt att uppfatta och kommunicera verkligheten. Traditionellt har narrativet använts för att förstå individers självuppfattning, livshistorier och hur de skapar mening i sina erfarenheter.
Ett av de mest framträdande användningsområdena var i utvecklingen av narrativ terapi. Denna metod, utvecklad av Michael White och David Epston, bygger på att terapeuten och klienten samarbetar för att omformulera klientens livsberättelse. Målet är att stärka klientens självuppfattning och hantera problem genom att “skriva om” problematiska eller begränsande narrativ. Ett exempel kan vara att hjälpa en person som identifierar sig som misslyckad att se sig själv som motståndskraftig och kapabel.
Under de senaste decennierna har användningen av narrativ breddats inom psykologin men också delvis förskjutits. Här är några viktiga nyanser:
Trots förändringar i användningsområden kvarstår narrativ som ett viktigt koncept inom områden där individens subjektiva upplevelse är central. Ett narrativ erbjuder inte bara en metod för att förstå en persons livsberättelse, utan kan också fungera som ett verktyg för förändring.
Exempelvis kan narrativ användas för att belysa hur kulturella berättelser påverkar individers självuppfattning. En klient som präglas av ett samhällsnarrativ om prestation och framgång kan genom narrativ terapi börja omfamna mer nyanserade och hälsosamma självbilder.
© Psykologi.se 2026