© Psykologi.se 2026


Scientist-practitioner, även kallad scientist-professional eller scientist-clinician, är en benämning på en psykolog som integrerar vetenskaplig forskning med praktisk tillämpning. Begreppet har sitt ursprung i den s.k. scientist-practitioner-modellen (även kallad Boulder-modellen), som formaliserades vid en konferens anordnad av det amerikanska psykologförbundet i Boulder, Colorado år 1949. Modellen föreskriver att kliniskt verksamma psykologer ska utbildas både i psykologisk forskning och i praktisk tillämpning av psykologins teorier och metoder.
Syftet med detta synsätt är att säkerställa att psykologisk praktik vilar på en vetenskaplig grund, snarare än subjektiva bedömningar eller icke-validerade behandlingsmetoder. Modellen har sedan dess spridits till andra områden inom psykologin och tillämpas idag i många länders psykologutbildningar, inklusive den svenska.
Vid mitten av 1900-talet upplevde psykologin ett paradigmskifte där forskare strävade efter att stärka psykologins ställning som en empiriskt baserad vetenskap. Tidigare hade delar av den kliniska psykologin kritiserats för att sakna vetenskaplig förankring, och det fanns ett behov av att integrera forskning i den kliniska praktiken. Detta ledde fram till etableringen av scientist-practitioner-modellen vid Boulder-konferensen.
Modellen innebar att psykologutbildningar skulle innehålla både teoretisk forskning och praktiska inslag. Studenter skulle tränas i att förstå, analysera och använda forskningsresultat för att förbättra sin kliniska praktik. Samtidigt uppmuntrades de att bidra till forskning genom att systematiskt dokumentera och utvärdera sina behandlingsmetoder.
Scientist-practitioner-modellen bygger på flera viktiga principer:
I Sverige har scientist-practitioner-modellen haft ett stort inflytande på psykologutbildningen. Den femåriga psykologutbildningen, som leder till psykologexamen, omfattar både teoretiska och praktiska delar där studenter lär sig att förstå och använda psykologisk forskning i sin framtida yrkesutövning.
Ett centralt inslag i utbildningen är att studenter lär sig att använda evidensbaserade metoder inom klinisk psykologi, organisationspsykologi och andra tillämpade områden. De får också träning i att kritiskt granska och tillämpa vetenskapliga artiklar samt att skriva egna vetenskapliga rapporter. Dessutom ingår praktikperioder där de får möjlighet att tillämpa sina kunskaper under handledning.
Scientist-practitioner-modellen är av stor betydelse inom olika psykologiska områden. Nedan följer några exempel på hur den tillämpas i praktiken:
Även om scientist-practitioner-modellen är väl etablerad inom psykologin, har den också mött viss kritik. En utmaning är att det ibland kan vara svårt för yrkesverksamma psykologer att kombinera kliniskt arbete med forskning, eftersom det kliniska arbetet ofta är tidskrävande. Dessutom kan det finnas en klyfta mellan akademisk forskning och den praktiska verkligheten, där forskningsstudier inte alltid direkt kan appliceras på individuella patienter eller klienter.
En annan aspekt av kritiken är att vissa anser att modellen fokuserar för mycket på kvantitativa metoder och empirisk forskning, vilket kan innebära att mer subjektiva och kvalitativa aspekter av psykologisk praktik hamnar i skymundan.
© Psykologi.se 2026