Vad är trauma?
Trauma är ett begrepp som härstammar från grekiskans ord för skada. I psykologin används termen för att beskriva den påverkan som en persons psykiska hälsa kan få efter en chockartad eller smärtsam upplevelse. Ett psykiskt trauma kan uppstå när en individ varit med om livshändelser som orsakat svåra känslor och förhöjda stressnivåer som till exempel misshandel eller sexuellt våld. Dessa upplevelser kan leda till både fysiska och psykiska reaktioner och påverka personens förmåga att hantera och bearbeta det inträffade. Viktigt är att förstå att det inte är alla som utsätts för svåra situationer som utvecklar ett trauma eller får en psykiatrisk diagnos, som PTSD. För de flesta människor är reaktioner på sådana händelser övergående och blir en del av kroppens självläkningsprocess.
PTSD, trauma eller potentiellt trauma?
Inom psykologin görs en distinktion mellan den psykiatriska diagnosen PTSD, en potentiellt traumatisk händelse och ett trauma. Denna terminologi är viktig för att undvika att övergeneralisera. En potentiellt traumatisk händelse är en situation som kan vara svår och upprivande, såsom en olycka, naturkatastrof eller ett familjedödsfall. Men det är inte självklart att alla som upplever en sådan händelse utvecklar ett långvarigt psykologiskt trauma eller får en psykiatrisk diagnos som PTSD. Forskning visar att ungefär 75 procent av de som upplever potentiellt traumatiska händelser återhämtar sig på egen hand, utan behov av psykologisk behandling. Trauma och PTSD används istället för att beskriva de fall där individen inte lyckas bearbeta och återhämta sig från händelsen på egen hand. Detta kan innebära att personen upplever påträngande minnen av det inträffade och upplever en stadigvarande försämring av sitt mående.
Vad kan utlösa ett trauma?
Det finns många olika typer av händelser som kan utlösa trauma. Dessa inkluderar:
- Plötsliga olyckor: Till exempel en svår bilolycka eller en arbetsplatsolycka.
- Våldsamma eller hotande händelser: Krigsupplevelser, våld i hemmet eller att bevittna ett allvarligt brott.
- Förluster: Allt från oväntade dödsfall av nära och kära till att förlora sitt hem i en naturkatastrof.
- Långvarig stress: Att leva under konstant press, som i relationer med missbruk eller våld, kan också skapa ett psykiskt trauma.
Trauma behöver dock inte alltid bygga på direkt deltagande i eller utsatthet för en händelse. Att bevittna en svår situation eller att höra detaljer om hemska händelser kan också framkalla traumatiska reaktioner.
Individuella reaktioner på trauma
Hur människor reagerar på en potentiellt traumatisk händelse varierar mycket från person till person. Upplevelsen av vad som uppfattas som svårt eller överväldigande är högst subjektiv. Faktorer som personens ålder, sociala nätverk, livssituation och tidigare erfarenheter kan spela en avgörande roll för hur en svår händelse påverkar individen. Exempelvis är yngre människor ofta mer sårbara då de inte har lika många livserfarenheter att jämföra med. Ett starkt nätverk av stöd, med vänner och familj, kan fungera som en buffert mot långvariga psykiska reaktioner.
Vanliga fysiska och psykiska reaktioner
Efter en potentiellt traumatisk upplevelse är det vanligt att människor kan uppleva en rad olika reaktioner. Dessa reaktioner är normala och kan betraktas som en del av kroppens naturliga försök att hantera stressen efter en onormal situation. Exempel på reaktioner inkluderar:
- Flashbacks – att återuppleva händelsen om och om igen.
- Sömnproblem – svårigheter att somna eller vakna flera gånger under natten.
- Ångest – känslor av oro, rädsla och osäkerhet.
- Fysiska symptom – huvudvärk, muskelspänningar eller hjärtklappning kan förekomma.
- Undvikanden – att undvika människor, platser eller situationer som påminner om det inträffade.
Dessa symptom kan upplevas mer eller mindre intensivt och förändras över tid. Det är också vanligt att reaktionerna går i vågor, där perioder av förbättring kan följas av tillfälliga bakslag. Om reaktionerna inte går över, överväg att söka hjälp hos din vårdcentral eller ring 1177.
När bör man söka hjälp?
I de flesta fall kommer en persons naturliga förmåga till återhämtning, tillsammans med stöd från närstående, att hjälpa dem vidare från en potentiellt traumatisk upplevelse. Men det finns tillfällen då professionell hjälp kan vara nödvändig. Om man upplever att händelsen får en stadigvarande negativ inverkan på ens dagliga liv, såsom oförmåga att arbeta, svårigheter att sova eller en ständig känsla av att vara fast i det förgångna, är det viktigt att söka hjälp. Detta kan tyda att ens symptom kan beskrivas av PTSD, som kan kräva behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT), Prolonged Exposure, EMDR eller WET.
Psykologisk behandling och återhämtning
Återhämtning från trauma är ofta en process som tar tid och kräver tålamod. Lite förenklat kan en bearbetning av ett trauma bestå av följande steg:
- Akutfasen: Direkt efter en händelse är de flesta chockade eller stressade. Här handlar det om att få kroppen och sinnet att lugna sig.
- Bearbetningsfasen: När den initiala stressen har lagt sig är det viktigt att gradvis bearbeta och anpassa sig till den nya verkligheten. Undvik inte det inträffade.
- Återhämtning: Här hittar individen vanligtvis tillbaka till sitt vanliga jag, antingen på egen hand eller med stöd av psykologisk behandling och/eller socialt nätverk.
Det är viktigt att komma ihåg att återhämtning inte alltid sker linjärt. Det kan finnas perioder där symptom återkommer. En flexibel och förstående inställning till sig själv kan underlätta processen.
Generella råd för anhöriga
Om du är en anhörig till någon som har gått igenom en traumatiserande händelse, försök vara närvarande och lyssna utan att döma. Tvinga inte fram samtal, men låt personen veta att du finns där om han eller hon behöver prata. Kom ihåg att undvikande från dig som anhörig – exempelvis att låtsas som att inget har hänt – kan göra mer skada än att försöka kommunicera kring det inträffade. Att återhämta sig från en traumatisk situation kan vara en lång process, men det finns hjälp att få.
